Föregående vecka höll på att sluta i tragedi. Johanna, som skulle stå i främsta ledet på Malmöflickornas jubileumsuppvisning på klasiska Malmö Stadsteater, bröt armen två dagar innan föreställningen. Inte nog med att det gjorde rejält (djävligt är nog ett mer exakt ord?) ont, lång handläggningstid på akuten – åtminstone i jämförelse med Fredriks handläggningstid i Österrike – det värsta för barnbarnet var inte brottet utan det uteblivna deltagandet i uppvisningen. Och Shasha som kommit ända från Stockholm och Jens bara från Köpenhamn nästan enbart för detta. Det var inte tur – bara fraktur. Som tur var fick Johanna var med i masscenerna, där hon svagt skymtades längst bak. Självklart uteblev inte den sedvanliga uppvaktningen vid sceningången när malmöstjärnorna kom ut!

Veckan började sedan onödigt spännande. Det var en sällsynt vacker och ljum malmökväll på ”Stadion”. MFF hade match mot ett starkt och taggat AIK. Trots ett par utmärkta målchanser för MFF tog AIK ledningen med 2-0. Det verkade som om Jens skullefå en trist nattresa till Stockholm. Malmö lyckades dock reducera men också att missa en straff. I allra sista tilläggsminuten fastställdes resultatet till 2-2. Sen gjorde det inte så mycket att jag missade bussen.

Idag började det blåsigt och kallt. Vi har blivit bortskämda med den senaste veckans sommarvärme. Efter en rejäl vända i Malmö började solen åter lysa när vi återvände till Höllviken. Vi blev än mer belönade när vi rekordtidigt kunde skörda säsongens första egna nypotatis. Det är en delikatess vi aldrig vill missa.

P.S. Vi har just erfarit att Shasha haft otur – både tur och retur Stockholm-Gävle. Banverkets ledning tycks inte ha koll på ledningarna. Risk management är tydligen inte deras bästa gren.