Så är livet åter i sina invanda fåror – gräsklippning, städning, strykning och morgonpromenad. Lever gör jag således åter som vanligt – men levern får välbehövlig semester efter en mycket väl genomförd whiskyprovningsrunda tillsammans med alla goda gåvors givare Kent.

För Kents del började äventyret sällsynt illa. Vi skulle ha möts i Edinburgh lördagen den 10 maj. Extremt oväder på ostkusten i USA medförde att planen ställdes in. Det höll på att bli överväxling. Istället för att träffas i Edinburgh på lördagsförmiddagen visade vi vår flexibilitet och träffades i Glasgow airport på söndagsförmidagen. Det var bara att kasta sig rakt ut på ön Islay som flödar av vatten, torv, malt och destillerier. (På lördagen hade jag faktiskt hunnit med båda National Gallery, Scottish Museum och inte minst The Jazz Bar samt några Guiness. Jag ville ju inte tjuvstarta med whiskyprovningen – bara värma upp.)

Måndag till torsdag hann vi med Lagavulin, Ardbeg, Laphroig, Progressive Hebridian Distillers Bruichladdich, Bunnahabhain, en viktigt och smakrik avstickare med färja till Jura, Kil Choman och Caol Ila. Si det var en 70årspresent som inte bara var lärorik, smakrik utan också rik på gammal god och mognad vänskap och gamla och nya minnen. Jag vet de som har det värre! På en kyrkogård på Islay träffade vi helt oväntat på några vikingagravar och i en vik hörde vi (och skymtade uttrar) och såg sälar på mycket nära håll. (Några skära elefanter dök däremot aldrig upp.)

Dessutom intygar såväl Kent som jag att vi aldrig stördes av den andres snarkningar! Varje morgon vaknade vi pigga och utvilade efter en god natts sömn. Resan och studiebesöken rekommenderas å det varmaste. Se dock till att undvika whiskyostron – det är synd på såväl ostron som Lagavulin. De njuts bäst var för sig! Annars åt vi mycket gott. Särskilt minns jag den rökta hjortsidan.

Vid avslutningen på kvällen i Edinburgh – flyg från Islay till Glasgow, tåg till Edinburgh – var det bara att konstatera att detta är mycket viktig resa till ”livets vatten” – det behövs när man fyllt 70.

TACK KENT!