Igår när vi gick in på slutspurten med att få altanen färdig så att den slutligen kan glasas in hörde vi plötsligt tranorna över våra huvuden. Det var ett stort gäng på väg mot Falsterbo för vidare färd mot södra Europa och norra Afrika. Tranorna vet när det är dags att lämna Sverige. Snacka om klimatflyktingar.

Vi – den gode hantverkaren slitvargen Bengt – och jag fick jobba vidare i vårt anletes svett med de sista panelbrädorna, tillskärning av de två sista cementplattorna och slutligen slutföra läggningen av de rundade partierna av byasten. Efter en del kliande i huvudet klarade vi ut det också. Då var redan allt packat för avresan, vi var duschade och körde i sista minuten till Sturup. Akki checkad in oss medan jag parkerade bilen. Sedan fick vi ändå vänta eftersom avgången blev försenad. Nästa ”jobspost” var att det inte låg de förbeställda flaskorna i våra flygstolar. En hel del förvecklingar – men det flyg som innehöll våra flaskor stod kvar på Landvetter. Det hade i all hast fått hämtas ett annat plan till oss från Kastrup. Iväg kom vi och landade i god ordning i ett skön ljummen sommarkvällsvärme – inte allt för mycket försenade.

I morse en sanslös frukostbuffé, sol och bad på förmiddagen, till lunch banan och äpple som vi inte orkat äta till frukost och sedan en bra guidad tur. En intressant och spännande stad med mycket gammal kultur och historia. Medan andra shoppade hann jag med att äntligen bli klippt – lite drygt 40 kronor!

Kvällen avslutades med en kvällsbuffé och just nu sitter jag ute i den ljumma sommarkvällen och avslutar dessa rader.

Tranorna har inte fel.