Så är vi lyckligen hemkomna efter en mycket bra tur på kanalerna i Alsace. Det var varmt och jag har inte druckit så mycket vatten per dag sedan en lika het sommar som camp counsellor i USA 1966. Jens har förtjänstfullt jobbat som vattenhämtare. Allt har gått över förväntan, Ola som kapten och jag som diskare, läsare av Hemingways ”Den gamle och havet” för Fredrik och Johanna, Jens och Carina har förtjänstfullt tjänstgjort som ”hopp-i-land-kallar” och klarat oss genom slussar. På morgnarna har det cyklats till boulangeriet för inhandlande av nybakt, varmt bröd till frukost. Till lunch har vi hjälpts åt med sallader och på kvällarna har det blivit den lokala krogen eller matlagning på båten som Akki och Carina ofta svarat för.

Vi färdades i ”hiss”, vi åkte genom tunnlar (men missade att åka över akvedukt) och Ola fickparkerade genom att baka in utmärkt i Strasbourg. Där kunde vi även med hjälp av holländare med egen transportabel parabol kolla när holländarna sensationellt gick vidare i fotbolls-VM genom att besegra Brasilien.

På kvällarna – innan det blev för mörkt – har det spelats bl.a. en hel del chansartad och nästintill obegriplig poker (”Texas-hold-them”?). En kväll var jag hyggligt framgångsrik tack vare ett rejält fegspel. Det gick inte lika bra med offensiva satsningar?

Båten var något sliten och sjöng på sista versen. Någon natt hade vi bekymmer med den automatiska pumpen som inte villa sluta gå och förde ett rejält oväsen som till och med överröstade mina snarkningar. Carina tyckte det var bättre med oväsendet från pumpen än mina snarkningar. Jag blev – även om flotören på pumpen blev lagad och oljudet upphörde – inte kölhalad.

En ”altzheimerkontrovers” småbörjade i Goslar, som Akki och jag besökte och övernattade i på nedresan. Jag kände omedelbart igen mig på det medeltida torget. Akki var mindre övertygad om att vi tidigare varit där. Efter koll i ett par butiker kände hon också igen sig! En mer intressant diskussion uppstod när vi kom till Hesse – om vi börjat där eller i Boofzheim får 19 år sedan. Efter koll i den gamla dagboken visade sig att vi båda hade rätt. Vi väntade i flera timmar i Boofzheim på att Ewa, Uri, Per, Harry och Yvonne skulle dyka upp. Ett par bilar parkerades där för att vi alla sedan körde till Hesse där kanalturen började – med tunnlar och hiss. 1-1!

Det vi möjligen blev något fundersamma över var att resultatet av alla toalettbesök gick rakt ut i kanalen utan tillstymmelse till rening eller återvinning. Att båtfärden blev en analtur i stället för kanaltur är visserligen en rejäl överdrift – men det avhöll Johanna och Fredrik från att bada från båten.

God mat och god stämning ombord gör att vi alla är nöjda med en familjeseglats.