Det kunde inte ha gått mycket bättre än vad det gjorde i veteran-SM i helgen.
Jag lyckades plocka guldmedaljen i hyfsat överlägsen stil (om jag får säga det själv!) på 7,50, vilket jag är otroligt nöjd med! Jag vann med hela 18 hundradelar vilket var betydligt mer än vad jag hade kunnat föreställa mig. Jag var inte ens säker på att jag skulle vinna innan loppet då jag hade lite svårt att “tända till”.
Senare på lördageftermiddagen blev det ett snyggt svenskt rekord på 4 x 200m för veteraner, vilket alltid känns lite speciellt faktiskt. Otroligt inspirerande.
Idag sprang jag hem en bronspeng på 200m efter en grisfajt med fjärdekillen. Samma fjärdekille som spöade mig rätt rejält för två veckor sedan i Veteran-DM, så det kändes bra att kunna ge igen lite. 😀
Men allt hade kunnat ta slut (bokstavligen!) efter loppet i lördags då mattorna som ska bromsa in en inte var ordentligt fastspända och jag gjorde en otrolig volt i allra högsta hastighet ner på golvet 1½meter nedanför de doserade kurvorna. Helt jävla galet att jag inte slog ihjäl mej och att jag klarade mej undan med en fläskläpp. Det blev knäpptyst inne i idrottshallen och man hörde hur folk drog andan.
Det var ännu en “dödsupplevelse” denna vecka. Först i tisdags då jag såg en människa klyvas horisontellt på mitten ett par meter ifrån mej i t-banan och nu, med mig själv i huvudrollen, undkommande med en helt osannolik tur.
Nu är det dags för huvudkudden..
/Jens
